Hoppa till innehåll Hoppa till sidofältet Hoppa till sidfoten

Hur vet jag om jag har gikt?

Lokaliseringen av mono-artrosen vid stortåns bas är karakteristisk. Gikt drabbar vanligtvis stortån, även om den kan förekomma i vilken led som helst. Den uppträder som plötsliga episoder ("attacker") av svår smärta och svullnad i en led, och är en av orsakerna till akut artrit.

Gikt är en kronisk sjukdom, vilket innebär att patienten får attacker - vanligtvis med mindre än 2 års mellanrum. Plötsliga episoder tenderar därför att återkomma och kan drabba vilken led som helst i på varandra följande attacker.

Diagnosen gikt är klinisk. Den kan bekräftas genom:

  • Ett blodprov för bestämning av urinsyranivåer med en urikemi på mer än 360 mmol/L (ofta >420 mmol/L);
  • Mycket snabbt positivt svar på behandling med kolkicin, vilket leder till minskad smärta och inflammation.

Andra tester kan vara användbara:

  • en ultraljudsundersökning av lederna för att se urinsyraavlagringar på ledbrosket och för att upptäcka giktområden som ännu inte syns vid klinisk undersökning eller röntgen;
  • En röntgenundersökning av de drabbade benen och lederna. Denna undersökning visar endast sena artropatiska benlesioner och förekomst av tophi runt lederna;
  • En fin nålpunktion av ledvätska eller en tophus, eventuellt vägledd av ultraljud. Denna undersökning visar förekomsten av mikrokristaller av urinsyra.

Det finns också varningstecken på en giktattack:

  • Måttlig smärta i en led: det gör ont när du t.ex. sätter ner foten, böjer armen eller tårna,
  • Stickningar i leden: som "nålar och stickningar",
  • Obehag: det är till exempel svårt att ta på sig ett par skor,
  • Begränsad rörlighet: det är svårt att böja handleden, att knyta näven, att gå...

Symtom på en giktattack är :

  • Smärta som kommer plötsligt, ofta på natten och/eller i vila,
  • En smärta som pulserar: liknar en brännande eller krosskänsla,
  • Smärta som kvarstår i 6 till 12 timmar,
  • Den drabbade leden (ofta stortån) är röd, svullen, mycket smärtsam och varm vid beröring,
  • Mer sällan kan feber och frossa observeras.

Lämna en kommentar